Är du ensam i kväll?

Är du ensam i kväll?

Mina förhoppningar när jag som tjugotvååring, jag är 47 nu, åkte till Österrike i några kvinnliga vänners fotspår för att bli Staatsschilehrer var högt uppskruvade. Förhoppningarna handlade om allt från fantastisk skidåkning till heta möten med kvinnor.

Skidlärare blev jag och det var riktigt roligt, det är ett riktigt seriöst arbete i Österrike, men några heta möten blev det inte av. Jag upptäckte till min fasa att jag var alldeles för blyg! Jag vågade inte ens bjuda upp eller ”give the look”, allra minst invitera till något mer intressant samspel. Till och med den lille försynte killen jag delade rum med berättade så småningom om vilda stunder med en av de vackra skidlärarinnorna. Ja, ja, jag får lägga ribban litet lägre var min slutsats då.

Idag är jag fortfarande blyg. Inte lika mycket, men …

Efter många år som lednings, verksamhets och ledarskapskonsult med många uppdrag och projekt i min erfarenhetsbank är jag fortfarande blyg men inte lika mycket. Jag kan möta många människor och grupper på ett bättre sätt och själv må bättre i dessa möten och processer. När det kommer till kvinnor har jag tränat under åren och jag vågar framträda med sång-musik-dans; dela med mig av mina ord, känslor och tankar på ett sätt som blir allt mer öppet och avslappnat.

Men… när det kommer till att på allvar presentera vad jag egentligen vill med mitt liv kan jag känna samma blyghet som jag kände inför kvinnor tidigare. Att säga att jag förutom att jag är professionell expert på utvecklings och förbättringsarbete även är konstnär, sångare, musiker, performanceartist, dansare, poet samt terapeut under utbildning tar emot.

 Ändå har min kropp sagt till mig i trettio år: -Erkänn! Det är sanningen om dig. Ge dig. Lyssna på mig! 50% av dig är denna kreativa, skapande och galna människa.

Att ta ansvar för det genuina inom mig och dig

Som människa, ledare, chef, medarbetare, världsmedborgare står vi inför omvälvningar och kanske rent konkreta förändringar som vi bara sett början på. När de stora floderna inte når till havet på grund av bevattning av odlingar och golfbanor, när snart det inte finns någon yta kvar med ursprunglig fauna NÅGON STANS på hela jordklotet, när vi kanske omkommer i högre grad i värme-fukt-kyla-virus, när rent vatten och mark att odla på blir bakgrund till krig igen, när över en miljard kineser resepktive indier inser att de är flest i världen och tar över råvarukällor och infrastruktur över hela jordklotet, när ett skrämt USA börjar trappa upp sin aggressivitet än mer, när ett kärnkraftverk exploderar och rent ut sagt ”öde”lägger stora områden i folkrika trakter osv, osv.

Gåvan då? Solen, jorden och växtlighetens och djurens skönhet? Alla de fantastiska skapelser människorna åstadkommit? Kärleken, vänligheten och stödet mellan människor? Åtrån och passionen vi älskar och skapar nytt med?

Det finns självklart inga färdiga svar på var vi är på väg men tidigare exempel visar att vi som art inte reagerar särskilt snabbt när det visar sig att våra mönster är destruktiva på global nivå och samhällsnivå. En verklig evolution vore att vi lyckas vara mer än 6 miljarder och fortsätta en trend där fler får ta de del av fler gåvor UTAN att förstöra och förtära planetens fantastiska tillvaro och skapelse.

För att detta skall bli och vara möjligt MÅSTE vi hitta in till, hitta våra mest genuina strängar av levande-skapande-generöst liv inom oss. Det är sannt att vi måste älska, beröra och föra oss själva och varandra till de tillstånd och processer som gagnar oss.

 Att våga välja mer

Om vi vet att ohöljd konsumism är symptom på ett system som förtär resurserna är det upp till mig att utifrån vem jag innerst inne är och tror på välja i vardagen. Bussen eller Bilen? Sopsortera eller Låta bli? Köpa Vindkraftsel eller Kärnkrafts/kol el? Arbeta för det nya/nya lösningar eller för Mer av det samma? Välja Trygghet till rigor mortis eller Rörelse med inbyggda risker? Var skall svaret komma ifrån? Det måste komma innifrån. Vi har hört beskrivningar och förklaringar så länge. Nu är det viktiga att det är handlingar vi genomför. Utifrån värderingar och vår innersta tro behöver vi göra vardagsvalen.

Alla vill bli älskade, alla vill bli uppskattade och sedda, alla vill undvika brist

Mary Philipsson, präst i Allhelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm, sade i en predikan: -Det finns en enda fråga. En enda fråga vi försöker få svar på hela våra liv. Vilken är frågan? Jo alla försöker få svar på en och samma frågan. Är jag älskad?

Det kan jag bara hålla med om. Kan vi inte få svaret vi behöver, nämligen att vi är bra och älskade som vi är börjar vi söka ersättningar. Apropå ”the Luxury Summit” som jag nämnde i ett tidigare inlägg.

Samma sak möter jag i organisationer och företag. I brist på mänsklig kontakt, verkligt bra feedback och personlig uppskattning börjar subgrupper intrigera, skitsnacket om ledare och andra ökar på fika pauser, resultaten och prestationsförmågan sjunker eller ökar inte som förväntat. Vi har trott på en modell där det finns en linjär ekvation mellan arbete, belöningar och tillfredställelse. På en grundläggande nivå fungerar modellen men ju längre vi lever, ju mer kompetens vi får, ju mer vi är i andra miljöer där vår förståelsehorisont vidgas ju mer pågår livet parallellt eller som ett hologram.

Våra parallella liv – där för vissa bandbredden att få plats med så mycket som pågår samtidigt är det viktiga och andra noga väljer ut ett antal parallelliteter och styr dessa noggrannt – behöver sammanfogas och integreras i vårt inre. Aldrig förut har sådana möjligheter med resor, kunskap, nöjen, träning, utbildningar, relationer funnits. Samtidigt om klimathoten realiseras och om regeringar med kärnvapen går överstyr/terrorismen ökar hoten mot oss så tydligt och globalt. Hur integera detta? Hur njuta av lyxen och samtidigt arbeta för något mer hållbart?

Konsumera ännu mer, träna ännu hårdare, pröva ännu fler droger och sexvarianter?

Gud finns i relationerna… även med mig själv

Vad är jag egentligen ute efter? I samtal med en konsultkollega kom jag idag faktiskt fram till att (förutom upplevelser från en trasig, kontakt inkompetent uppväxt med mina föräldrar OCH höjdupplevelser av teamwork från idrott och konstskapande när ”flow” inträffar mellan flera människor) så är en andlig kontakt med livets skapande krafter en av mina drivkrafter.

Det finns hopp, det finns goda krafter, det går att ändra kontakt och kommunikationsmönster så att fiendskap omvandlas till vänskap. Jag har sett det, jag har hjälpt andra att skapa detta och utifrån ett nytt kärleksfullare kontrakt skapa grupparbete och verksamheter de och deras kunder är verkligen glada för. Det finns allt att göra för dig och för mig. Vi kan ändra världen som den norske filosofen skrev för många år sedan. Frågan är om vi vågar utmana det som Jesus enligt berättelsen rensade templet på. Överdriven kommers och girighet.

Vem sätter ribban? Vem drar gränsen? Vem skall vi gå till? Gå till källan inom dig sade prästen jag pratade med när allt såg meningslöst ut. Det har varit ett riktigt arbete, hårt arbete i flera år som också lett till att jag tvingat mig själv till nya erfarenheter.

Det har det varit värt och nu som 47 åring skapar jag konstnärligt ett par dagar i veckan, arbetar med större glädje och energi som konsult och ser fram emot den dagen jag kommer att börja göra en ideell insats för något jag tror på. Gratis! Ja, jag säger gratis. Arbeta utan att kräva betalning för något jag tror på. Inte vara rädd längre för överlevnad och brist på pengar eller lyx. Det är ju gammalmodigt. Det vet jag och vi ju redan. Samma gamla historia som nu skall hårdlanseras i Kina och Indien. Som om det är det viktigaste med att vara levande. Strävan efter lyx. Det är den gamla historien.

Vilka är våra nya berättelser?

Jean Christian

The shaping of everything!

På bussen in mot Söder ser jag på himmelen. Den skapas hela tiden! Jag slås av hur ofta jag, du och vi människor ser något, tänker ”just det, det är en sån där!”, vänder blicken vidare och missar hela skapelseprocessen. En dag för länge sedan i mitt liv. Kanske tio år sedan stod jag på Hötorgets T-bane station och var helt utmattad av det stora ”kunskapsföretagets” mikroskopiska syn på det mänskliga skapandet. Jag försökte se tågspårens hela process från stationen till ändstationen. Från denna stund till hela tillverkningsprocessen från malm till verk till smälta till spår till försäljning till transport till hantering till frakt till spåret till att några människor med hjälp av andra produkter/maskiner lade spåren tillrätta, mätte att de låg rätt, provåkte… osv, osv.

Det hissnade framför mig när jag började se skapelsprocesser och deras konsekvenser var jag än såg. Tåget, perrongen, reklamskyltarna, mina skor. Jag själv, du, alla som var på stationen.

Nästa gång du ser en kiosk, en bil, ett barn… gör experimentet att se hela processen dit och alla involverade. Skulle vi göra det i större grad tror jag vi skulle förstå varför vi kommit dit vi kommit, ätandes upp skapelsens äpple som om vi svalt! Tänk efter är det troligt att du inte kommer att få mat i höst? Hur många dagar i ditt liv har du inte haft mat, el, vatten?

Mitt raseri, inte mot att det finns utan för att det går att fortsätta processen, väcktes på Café Rival där en Financial Times låg uppslagen. Walpole Luxury anordnar ”the Luxury Summit” med intentionen att affärsmässigt använda samma gamla trista och förödande överflödsantaganden om människan i Indien och Kina. Det är samma gamla trista diamanter, siden kläder, bilar, klockor som skall pressas på de miljarder människor som borde få de renaste bilarna, de minst nedsmutsande processerna, de flesta vindkraftverken. Vad väljer du som ledare, chef, affärsutvecklare, konsument, entreprenör? Urholka äpplet för att få litet oätbart diamantstoft på dina axlar eller något som kan förbättra situationen? Något med verklig själslig näring i. Soul food för dig och den här planetens liv.

Såg att Karen Armstrong skrivit ytterligare en hög intressant bok. ”Världsreligionernas födelse”. Det som skapades för att ena människor används idag för att sära oss åt. Är religionen shopping- förbrukning- och ”luxury” det enda religiösa, tros mässiga svaret vi har att komma med?

I All helgona kyrkan på Söder har jag fått reda på att det finns andra svar. Jag vill veta om och skapa fler bättre svar än ett evigt ”more of the same”! Tänk om vi skulle se på konst på samma sätt. Skapa litet mer likadant. Vi behöver inte variation och det annorlunda. Tänk att säga det till en konstnär. Art managemant. Luxury summits. När vi står inför stora, krävande förändringar. Vad kostar presidentkampanjerna i USA och vad kan de användas till i stället?

Vad är rikedom idag? Att vara skapande, levande, vara i egen glädje och tillsamnmans med andra. Att leva ett meningsfullt liv.

Trevlig helg och håll ögonen kvar på skapelsprocessen, låt inte hjärnan lura dig.

Jean Christian

Denna dagen ett liv

Äntligen börjar balansen infinna sig.

Morgon- förmiddag: Uppvärmning, rita, måla akryl på duk, dansa

Lunch: Handla mer zinkvitt och fixativ på Masters

Em: Affärsutvecklingsmöte på Vascaia, planering av workshops för ledningsgrupper
Hämta min hottade mountain bike.

Kväll: Middag med en vacker kvinna.

Såg en man med vacker hållning idag. Hur håller jag mig? Hur håller du dig? Hur håller vi livet tillsammans idag jag och du?

Jean Christian

Träning!

Spännande första försök. Ser att det blivit fler omgångar av mina försök. Nybörjaren lär alltid mest. Allt mer förvirrad över vad som syns och inte syns när jag sparar, ändrar och redigerar. Intressant!

JCJ

NU! – närvaro och ledarskap

Nästan där.

Alltid denna lust till att hoppa, ta sats, dansa. Klippblocket sticker upp ur skogs snön som en projektspecifikation, en ny grupp som jag får uppdraget att relatera till eller en ny grupp med chefer som vill utveckla sig.

Har jag hoppat så här högt förut med mina skidor? Har jag vågat låta mig hänga ut så här långt i en sele? Pulsen och intensiteten ökar som jag närmar mig kanten. Precis som de inledande ögonblicken innan artisten antingen möter sin publik eller försöker undvika den. Precis som ledaren måste samla sin energi, sin tystnad, sin närvaro innan…

Mötet

Alltid detta möte. Alltid min inre värld som möter den yttre. Den yttre är så påtaglig och den inre så personlig och privat. Hur få dem i balans? Min egen önskan om att flyga utöver klippblockets kant, vara vacker någon sekund måste matchas med farten, min kropps spänstighet, balansen i min kropp. Inre och yttre i konstant samspel. Svårigheten i relationer och ledarskap att hämta hem mitt till mig och låta dig och världen vara det ni är. Inte mina bilder, rädslor, farhågor klistrade på dig så att du blir en vägg för mina projektioner. Vad krävs av självkännedom för att kunna göra detta?

Belöningen

Jag flyger befriad, förlöst någon sekund genom luften. Buren av allt och mig själv. Förbereder mig på landningen. Möter snön och marken därunder. Lyckan är stark. Jag har gjort det … igen! Ruset och glädjen i min kropp är total och jag känner en stark meningsfullhet. Precis som alla vill känna sig kompetenta, kunniga, kapabla. Utmana sig själv, pröva och växa. Se med egna ögon att det går. I varje fall att försöka.

Ledar och konsulterfarenhet

En skapande akt. Så ser jag ledar och chefsskap efter snart 14 år som lednings-, ledar- och grupp förbättringskonsult. Ett mer spännande eller krävande arbete kan jag inte tänka mig. Med ett medledar ansvar för andra människors arbete, framtid och önskningar förbereder vi oss, analyserar utmaningen, värmer upp och … gör det! Lär oss sedan av lyckan och smärtan samt VAD vi egentligen vill, HUR vi behöver göra det och VARFÖR det är meningsfullt på vår livsresa.

Det blev roligare, allt blev bättre när uppdragsgivarna började fråga efter verkliga, mätbara, observerbara resultat och relations förbättringar. Någon har sagt ”att ta fram en strategi är inte svårt, det svåra är att förverkliga den”. Jag håller med. Sedan kommer ytterligare ett steg. Att kunna göra mig och dig närvarande. Att kunna skapa den meditativa intensiva närvaron i mötet med kunden, situationen, kolleger som gör att ett högkvalitativt skapande kommer till stånd.

Kontroll och kreativitet.

För mig blev uppenbart att denna balans är hotfull när jag såg hur mycket som rutiniserades i det stora konsultföretagets antaganden om vad effektiv konsultation är. När jag såg management industrins trender för att erbjuda det nya, den nya lösningen. Så välgörande att läsa Jim Collins forskningsbaserade bok ”Good to Great!”.

Liksom i hoppet över snöblocket är det svårt att tänka sig att hoppet går att genomföra om jag tar bort Kontroll eller Kreativitet. Likväl är det förunderligt hur chefer, ledare, ledningsgruppe gång efter gång förlitar sig blint på Kontroll i förändrings- och utvecklingsprocesser. Till sist har jag behövt söka en balans för min egen del. Som lednings- och organisationskonsult samt coach arbetar jag med analys, fokus 0ch mål, kontroll, lärande/träning och genomförande. Som skapande konstnär och blivande Uttryckande konstterapeut arbetar jag med de ”rum” i vilka allt nytt föds och pånyttföds.Rum där skapande, inre bilder, nya kombinationer, ett sökande efter genuinitet och äkthet får plats framför effektivitet och resultatkontrakt.

Nu börjar jag få balans och kan skapa situationer där människors livsresor och varande kan få matcha kraven på måluppfyllelse och rationalitet.

Frågor att besvara

När får klimatförändringar, förestående verkliga systemskiften fokus i våra ledar- och chefsprogram?    
När kommer vi att bry oss lika mycket om framgångsrika kontinuerliga förbättringar av alla våra projekt (projektivitet) som att singulära projekt (myten och karriär-pinnen) genomförs?     
När blir det legitimt att på allvar att utmana de rådande näringsystemen som bevisligen tömmer ägget på vitan så att gulan kommer att få det mycket svårare att överleva och bli en levande varelse?
När mognar vi så mycket att vi kan erkänna att skapande aktivitet, konstnärligt uttryckande och skapande rum där det nya och livskraftiga kan identifieras, är avgörande delar av mänskligt, framgångsrikt ledarskap? Det nya föds inte av stelnade, döda kroppar eller förstelnade sinnen, låsta i befintliga lösningar.
Är köpcentra och ytterligare bilar, vägar verkligen ett framgångskoncept eller växer ångesten i oss om vi verkligen styra oss själva dag för dag? Har vi beredskapen till mer genomgripande förbättringar?

För 10 år sedan hade en svensk biltillverkare en motor framme som knappt släppte ut någon avgas, toppfarten låg strax över 100 km/h. När jag och min kvinna åkte buss från fjällen igår låg hastigheten runt 90 på de bättre vägarna. Hade vi det bra med de andra 55 i bussen? Ja helt perfekt.

Jean Christian Jacobsen    
Ledning-organisation-ledarskap